5. A description of my self-esteem!

Min självkänsla alltså..
Den har nog varit jävligt låg enda sedan jag var barn. Jag var väldigt tjock som barn, eller jag blev tjock för jag gick hem efter skolan och satte mig och åt margarin med socker :s (fyfan!) 
Jag åt undan mina känslor, och ju tjockare jag blev, desto sämre självkänsla fick jag! Vilket inte är så konstigt egentligen...


Sen när jag började 7:an, eller det började nog redan i 5:an eller 6:an, så började jag tänka på att inte äta så mycket och det blev värre och värre tills jag tillslut svalt mig själv och vid vissa tillfällen kräktes.
Vid den här tiden hade jag grymt låg självkänsla!


Sen jag blev tillsammans har min självkänsla blivit lite bättre, p.g.a att hon säger att jag är fin och söt, att hon älskar mig som jag är osv.
Hon har hjälpt mig jättemycket <3

Mitt självskadebeteende var ju också ett tecken på min låga självkänsla, jag var ju inte värd någonting och ingen skulle bry sig om jag tog livet av mig. Jag skar mig på magen, låren, armar, ja överallt! Jag vill liksom skära bort det äckliga från min kropp! (sen var det ju inte bara därför jag skar mig men det var syftet ibland)


Nu för tiden har jag lite bättre självkänsla, jag är absolut inte på topp, men ibland kan jag tycka att jag ser jävligt bra ut och det känns som jag kan ta över hela världen ;)
Ibland vill jag inget hellre än att se ut som förr eller bara vara vacker..