Tankar och troll

Såhär mitt natten när man är själv och tankarna vandrar då vet man aldrig vad som kan hända... Och det är ju det, en jävla massa kan förändras så snabbt s: Jag tycker det är läskigt och det är jag säker på att jag inte är ensam om och det är klart det kan vara härligt ibland också, men oftast är det läskigt.. Tänk bara på hur mycket en person kan förändras på ett år, eller t.o.m bara några månader, någon kan gå från lyckligt gift till skild och mångmilijonär, men ändå olycklig och en annan kan gå från alkoholist till nykterist och må bra med sig själv, och ännu en annan kan gå från att ha velat dö till att vara den mest levande personen i världen! Det är oftast stora, omskakande och svåra händelser som gör oss till bättre personer, ibland sämre men oftast bättre, tror jag... Småsaker som att ens mobil blir stulen eller att man tappat bort sina favorit solbrillor, det märks knappt efter ett par veckor. Men en nära döden upplevelse, en stor förlust (alltså att någon nära en dör t.ex)eller om alla har förändrats utom du, sånt sättet spår i oss människor, får oss att tänka till. Jag vet egentligen inte vad jag skriver om, jag har inte varit med om någonting speciellt sånt där, jag har aldrig varit nära döden, bara velat dö men aldrig vågat och det skäms jag oftast för, jag har bara förlorat min morfar men aldrig fått prata om det (det vill jag iofs inte heller men jag kanske skulle behövt det DÅ) Vi har inte haft någon kris i min familj, inga skilsmässor, ingen alkoholism eller liknande. Jag är en vanlig svensson, med alldeles för mycket känslor och tankar och alldeles för lite verktyg för att kunna hantera dem... Godnatt allihopa, förlåt för all text, but this is the real me...